Globala målen- Glokala Sverige

Alla människor ska ha samma möjligheter

Fattigdom handlar inte bara om inkomst. Den handlar också om brist på makt, inflytande, socialt skydd och säkerhet.

Mål 1 handlar om att minska antalet människor som lever i fattigdom och se till att de får tillgång till grundläggande välfärd. Mål 1 handlar också om att ge skydd från katastrofer oavsett om de orsakas av människa eller natur. Mål 1 tar ett tvärdimensionellt grepp om fattigdomen.

För att underlätta arbetet med att nå mål 1 finns sju delmål. Att säkra resurser så att utvecklingsländerna kan genomföra program för att avskaffa fattigdomen och skapa policyramverk som stödjer ökade investeringar för att avskaffa fattigdomen är metoder för måluppfyllelsen som vi redan tar oss an, bland annat genom det internationella biståndet. Sverige bidrar också till att bygga upp sociala trygghetssystem i utvecklingsländer inom ramen för arbetet med politiken för global utveckling, PGU. Utöver det är det möjligt att bidra från andra delar av såväl det offentliga som civila samhället.

Läs mer om Mål 1 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Den internationella gränsen för extrem fattigdom är i dagsläget 1,90 amerikanska dollar per person och dag. Sedan 1990-talet har vi sett stora framsteg vad gäller att lyfta människor ur fattigdom. Den extrema fattigdomen har, enligt Världsbanken, minskat med 70 procent mellan 1990 och 2015. Trots det lever idag cirka 690 miljoner människor eller 9 procent av världens befolkning i extrem fattigdom. Fattigdomsbekämpning är ett övergripande mål för den svenska biståndspolitiken.

Nationellt

I Sverige har vi ett väl utbyggt välfärdssystem och en hög levnadsstandard, men vi saknar en officiell nationell definition av fattigdom. Ökande inkomstskillnader och högre andel som lever i relativ fattigdom innebär att även vi har utmaningar inom området.
Den inkomstrelaterade ojämlikheten har ökat mer i Sverige än i något annat OECD-land sedan 1990 och ligger på den högsta nivån i Norden2. Enligt delmål 1.2 ska vi till 2030 minst halvera den andel kvinnor, män och barn som lever i någon form av fattigdom enligt nationella definitioner. Det är ett delmål som den offentliga sektorn har ett ansvar att arbeta med för att uppfylla.

Kommunalt/regionalt

Den lokala nivån av beslutsfattande är viktig eftersom den är närmast invånarna och därmed kan ha stor påverkan på deras liv, såväl i Sverige som i andra länder. Kommunernas ansvar för det sociala stödet och omsorgen innebär att de som lever i den största ekonomiska utsattheten kan få hjälp att ta sig ur den. För att nå målet krävs koordinerade, långsiktiga och mångfacetterade insatser på lokal och regional nivå.
Kommuner, men också regioner, kan bäst identifiera vilka människor, inte minst barn, som lever i fattigdom och satsa resurser som hjälper dem att ta sig ur den. Samverkan med civilsamhället är en viktig del i det arbetet.

Mål 2: Ingen hunger

Alla människor ska få äta sig mätta

Mål 2 handlar om att ingen ska lida av hunger och att alla människor ska få tillgång till bra och näringsriktig mat året om.

Mat är en mänsklig rättighet som är orättvist fördelad. Hunger och felnäring är världens största hälsorisk. Det finns tillräckligt med mat i världen för att alla ska kunna äta sig mätta men vi behöver omfördela våra resurser och bättre ta vara på den mat vi producerar.

Delmål 2.4 beskriver behovet av att senast 2030 uppnå hållbara system för livsmedelsproduktion. Livsmedelsproduktionen ska också stärka anpassningsförmågan till klimatförändringar och successivt förbättra mark- och jordkvaliteten. Genom att skapa ett hållbart jordbruk kan vi trygga livsmedelsförsörjningen för fler människor, samtidigt som vi tar vara på de ekologiska systemen och de viktiga ekosystemtjänsterna.

Läs mer om Mål 2 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Andelen undernärda människor i utvecklingsländerna minskade från 23,3 procent 1990-92 till 12,9 procent 2014-16. Detta trots stora globala utmaningar med ökad arbetslöshet, höjda energi- och matpriser, extrema väderförhållanden, naturkatastrofer och politisk instabilitet. Dessa hinder har bromsat utvecklingen vad gäller att minska den extrema fattigdomen och hungern i några av världens mest sårbara nationer.

Dessvärre visar siffror att hungern ökat igen. Nära 690 miljoner människor var undernärda 2019, en ökning med nästan 60 miljoner från 2014. 2019 led 144 miljoner barn under fem år av att vara korta för sin ålder, 47 miljoner barn av att väga för lite i förhållande till sin längd och 38 miljoner barn av övervikt.

Nationellt

I Sverige är det inte hunger och undernäring som är de största utmaningarna. I stället är ohälsosamma matvanor tillsammans med otillräcklig fysisk aktivitet två stora riskfaktorer för ohälsa och för tidig död.2 Sverige antog 2017 en nationell livsmedelsstrategi.3 Svensk livsmedelsproduktion håller hög standard inom djurskydd och har EU:s lägsta antibiotikaanvändning men vi har också den lägsta självförsörjningsgraden av livsmedel inom EU.4 Sverige arbetar också såväl nationellt som internationellt med att minska användningen av antibiotika i djurhållningen. 2017 påbörjades också ett arbete för att nå målet om halverat matsvinn till 2030.

Kommunalt/regionalt

Kommuners och regioners ansvar för utbildning, vård och omsorg innefattar ansvaret för vissa måltider. Att land- och vattenresurserna förvaltas väl bidrar också till mål 2. Genom att arbeta för bättre vattenkvalitet, bevarande av viktiga jordbruksmarker, minskat matsvinn och hälsosam och näringsriktig kost inom skola, vård och omsorg bidrar kommuner och regioner till att uppfylla mål 2 i Sverige. Måltidsverksamheten bidrar både till gemenskap och mindre risk för undernäring bland äldre.

Kommunernas kontrollansvar för livsmedelshanteringen innebär också att matens kvalitet säkras. Livsmedelsområdet är till stor del reglerat på EU-nivå, men även svenska lagar som till exempel skollagen och livsmedelslagen styr arbetet. Regionala livsmedelsstrategier och arbete med landsbygdsutveckling är andra delar i det lokala och regionala arbetet för att trygga livsmedelsförsörjningen och främja ett hållbart jordbruk.

Mål 3: God hälsa och välbefinnande

Alla ska må bra

Mål 3 handlar om att alla människor ska ha möjlighet till god hälsa och välbefinnande. Hälsan har en avgörande betydelse för människors möjlighet att klara skolan, arbeta, försörja sig och leva ett självständigt liv, något som bidrar till samhällets tillväxt och hållbara utveckling. Folkhälsan påverkas av människors livsvillkor, de förhållanden där kvinnor, män och deras barn växer upp och lever, samt de system som tillämpas för att hantera ohälsa och sjukdom. Förutom mål 3 kopplar därför flera andra mål i agendan till hälsan i befolkningen. De senaste decennierna har vi sett stora förbättringar i världen men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Skillnaderna i hälsa är stora mellan länder, inom länder och mellan olika sociala grupper i samhället – även inom Sverige.

Läs mer om Mål 3 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Mellan år 1990 och 2015 halverades barnadödligheten från 12,7 miljoner barn per år till 6 miljoner barn per år. 2017 har siffran sjunkit ytterligare till 5,4 miljoner barn.1 Sjukdomar som HIV/AIDS, tuberkulos och malaria bekämpades framgångsrikt. Dödligheten i malaria minskade med 60 procent och i tuberkulos med 45 procent.
Medellivslängden i världen i dag är 72 år. Den har ökat med 20 år sedan 1960-talet. Men skillnaderna är stora. I Norden lever vi i genomsnitt i över 80 år medan medellivslängden i Afrika söder om Sahara är 59 år.2

Nationellt

I Sverige har vi generellt en hög medellivslängd, god självskattad hälsa och god tillgång till hälso- och sjukvård, men vi har också utmaningar. En stor utmaning är de betydande hälsoskillnader som finns mellan olika grupper av kvinnor och män i samhället. Ju lägre social position, desto sämre hälsa. Och omvänt. De största riskfaktorerna för icke-smittsamma sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och cancer är ohälsosamma levnadsvanor som matvanor, stillasittande, rökning och riskbruk av alkohol. Vi har också ökande psykisk ohälsa, samt olika hälsoproblem kopplade till luftföroreningar och kemikalier.

I slutbetänkandet från den statliga kommittén Kommissionen för jämlik hälsa betonas att med mer jämlika livsvillkor och möjligheter till sådant som en god uppväxt, en bra utbildning, ett gott arbete och en rimlig försörjning kommer också en mer jämlik hälsa, vilket har stor betydelse för en hållbar samhällsutveckling. Det nationella målet för folkhälsopolitiken är att skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Kommunalt/regionalt

Kommuner och regioner ansvarar för merparten av de välfärdstjänster som har stor påverkan på befolkningens hälsa genom livet. Det handlar om hur skolan och den sociala omsorgen fungerar. Om hur bostads- och samhällsplaneringen bedrivs. Eller i vilken mån det finns kultur- och fritidsaktiviteter för alla, oavsett kön, bakgrund eller socioekonomisk situation. Beroende på hur verksamheterna bedrivs, kan de vara hälsofrämjande eller förebyggande i sig. Dessutom har hälso- och sjukvården en särskild roll som direkt påverkar hälsa och överlevnad.

Utöver att flera lagar slår fast ansvar att bidra till medborgarnas hälsa, har en god och jämlik hälsa en positiv effekt på verksamheternas kvalitet och kärnuppdrag.

Mål 4: God utbildning för alla

Alla ska få möjlighet till utbildning

Mål 4 handlar om att alla ska få tillgång till avgiftsfri och likvärdig utbildning av god kvalitet genom livet. I dag går fler flickor och pojkar än någonsin i skolan, men många tvingas sluta innan de är klara med sin utbildning. Anledningar till att barn tvingas sluta skolan är många men fattigdom är en vanlig orsak. Utbildning är en mänsklig rättighet och en viktig investering för att utrota fattigdom och skapa utveckling i samhällen.

Till mål 4 är tio delmål kopplade. De handlar om att samhället senast 2030 ska erbjuda utbildning åt alla oavsett kön eller funktionsnedsättning, från förskola till vuxenutbildning. En annan målsättning handlar om att säkra att studerande får kunskaper och färdigheter som främjar en hållbar utveckling.

Läs mer om Mål 4 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Globalt har antalet barn som skrivs in i grundskolan ökat, men det är fortfarande inte alla barn som börjar eller går klart en grundskoleutbildning. 2017 var det drygt 60 miljoner barn som inte gick i skolan jämfört med 100 miljoner 1990. Idag går 90 procent av världens barn i skolan men fortfarande kan 127 miljoner unga varken läsa eller skriva. Att unga hoppar av skolan beror ofta på fattigdom eller låg kvalitet på utbildningen.

Antalet personer med eftergymnasial examen fortsätter att öka inom OECD, särskilt bland yngre.
I Sydkorea 2019 var 69,8 procent av befolkningen mellan 25-34 år högskoleutbildade, jämfört med 50 procent av sydkoreanerna mellan 25-64 år. I Sverige var 48,4 procent högskoleutbildade i åldern 25-34 och 44 procent mellan 25-64.2.

Nationellt

I Sverige har vi sedan länge ett väl utbyggt utbildningssystem med skolplikt och avgiftsfri utbildning. Trots detta finns det utmaningar. Bristande likvärdighet, kunskapsskillnader mellan flickor och pojkar och brist på lärare är några av dem. Det saknas också en samlad bild av hur utbildning för hållbar utveckling ser ut i svenska skolor.

Behovet av att stärka och jämna ut förutsättningarna i hela skolsystemet understryks i Skolkommis-sionens slutbetänkande från 2017. Från och med hösten 2018 omfattar skolplikten också förskoleklass.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna ansvarar för stora delar av utbildningssystemet. Såväl förskola som grundskola, gymnasium och delar av vuxenutbildningen finansieras med kommunala skattemedel och drivs med både kommunala och fristående huvudmän. Som utbildningsanordnare gäller det att vara uppdaterad på de lokala arbetsmarknadsbehoven så att rätt kompetenser utbildas.

Regionerna har bland annat ansvar för mödrahälsovård, barnhälsovård och stöd i föräldraskapet, insatser som också har betydelse för hur barn klarar sina studier. Att klara skolan har i sin tur stor betydelse för hälsan, även i vuxen ålder.

Mål 5: Jämställdhet

Samma villkor oavsett kön

Mål 5 handlar om jämställdhet. Kvinnor, flickor, män och pojkar ska ha samma rättigheter, villkor och möjligheter att forma sina liv. Flickor och kvinnor ska ha makt över sina egna liv och bestämma över sina egna kroppar. Sverige ligger, tillsammans med de övriga nordiska länderna, i framkant i arbetet med jämställdhet vid internationella jämförelser. Trots det finns utmaningar kvar i Sverige och stora utmaningar globalt innan målet är nått. Att stärka kvinnors och flickors rättigheter är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och skapa förutsättningar för fredliga samhällen.

Läs mer om Mål 5 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Jämställdhet är en mänsklig rättighet, men världen ser annorlunda ut. Flickor tvingas in i barnäktenskap och utsätts för könsstympning. Fortfarande är bara drygt 20 procent av världens parlamentariker kvinnor men andelen har ökat i nio av tio länder. Bara drygt 40 procent av allt lönearbete utförs av kvinnor och de tjänar mindre än män i alla länder. 1 Sverige arbetar sedan länge med ett starkt fokus på jämställdhet inom utvecklingssamarbetet.

Nationellt

Trots ett omfattande svenskt jämställdhetsarbete sedan länge har män som grupp fortfarande mer makt och inflytande än kvinnor, äger mer och tjänar mer. Kvinnor har fortfarande huvudansvaret för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Även hälsoskillnader finns. Kvinnor uppger sämre hälsa, medan män som grupp lever kortare. Män utövar det mesta våldet i samhället, både i det privata och det offentliga rummet. Kvinnor utsätts i högre utsträckning än män för våld i nära relationer, medan det i det offentliga rummet framförallt är män som utsätts.Föreställningar om hur flickor, pojkar, kvinnor och män förväntas vara behöver utmanas.

Sverige har med 79,7 procent 2019 EU:s högsta sysselsättningsgrad för kvinnor 20-64 år. Snittet inom EU ligger på 68,4 procent.2 Jämställdhet mellan könen regleras förutom i diskrimineringslagen i många andra svenska lagar. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är det övergripande nationella målet för jämställdhetspolitiken.

Kommunalt/regionalt

Jämställdhet är en del av det kommunala uppdraget. Det innebär att kommuner och regioner ska ge kvinnor och män, flickor och pojkar, en likvärdig service och främja en jämställd samhällsutveckling. Det är en fråga om mänskliga rättigheter, men det handlar också om kvalitet och effektivitet.
Det kräver att verksamheter planeras utifrån både kvinnors och mäns, flickors och pojkars behov och att resurser fördelas likvärdigt mellan könen. Personal inom skola, vård och omsorg behöver bemöta kvinnor och män, flickor och pojkar utan diskriminering och utan stereotypa föreställningar om kön. Kommuner och regioner har också ett särskilt ansvar att motverka alla former av våld mot kvinnor och flickor. Som arbetsgivare i en kvinnodominerad sektor har kommuner och regioner ett särskilt stort ansvar för kvinnors arbetsvillkor.

Mål 6: Rent vatten och sanitet för alla

Rent vatten och sanitet till alla

Mål 6 handlar om att säkra tillgången till rent vatten och sanitet för alla. Tillgång till vatten är en grundläggande förutsättning för att kunna leva ett anständigt liv.

Delmålen till mål 6 handlar bland annat om att alla senast 2030 ska ha tillgång till säkert och ekonomiskt överkomligt dricksvatten samt fullgod och rättvis sanitet. Vattenkvaliteten ska förbättras genom minskade föroreningar, förbättrad avloppsrening, ökad återvinning och effektivare vattenanvändning. De vattenrelaterade ekosystemen ska skyddas och återställas till 2020.

Läs mer om Mål 6 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Tillgången till rent vatten har ökat i världen. Nio av tio människor på jorden har tillgång till rent vatten, men tre av tio saknar fortfarande en fungerande toalettlösning. 1 Dålig hygien gör att sjukdomar sprids och diarré är en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn under fem år i världen. Brist på toaletter är också en anledning till att flickor stannar hemma från skolan när de har mens.

Klimatförändringar och extrema väderfenomen innebär också ökade risker för försämrad vattenkvalitet och smittspridning.

I 22 länder ligger vattenstressnivån över 70 procent vilket är en indikation på att det finns stor sannolikhet för framtida vattenbrist.2 Definitionen av vattenstress är en årlig vattentillgång under 1 700 kubikmeter per person. Som vattenbrist räknas en vattentillgång under 1 000 kubikmeter per person och år.

Nationellt

Sverige har god tillgång till vatten och sanitet av god kvalitet. Flera av de svenska miljökvalitetsmålen berör vattnets kretslopp som inverkar på mål 6. Levande sjöar och vattendrag, hav i balans, levande kust och skärgård, giftfri miljö och myllrande våtmarker. Trots generellt god tillgång till dricksvatten och sanitet av god kvalitet beräknas de flesta av våra miljömål inte nås med nuvarande insatser och utvecklingen är negativ.

Att förbättra vattenkvaliteten, effektivisera vattenanvändningen och skydda de vattenrelaterade ekosystemen är viktiga områden att arbeta vidare med. Svensk konsumtion bidrar också till ohållbar vattenanvändning i andra länder.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna har ansvar för tillgången till dricksvatten och avlopp. Såväl skyddet av vattnet som dricksvattnets kvalitet och hur avloppsvattnet ska renas är reglerat på EU-nivå, men styrs också av flera svenska lagar som till exempel miljöbalken och lagen om allmänna vattentjänster.
Trots en god tillgång till vatten och avlopp finns det behov av att förbättra vattenkvaliteten samt minska föroreningar och övergödning i många svenska sjöar och vattendrag. Kommunerna är ansvariga för att genomföra flertalet av de åtgärder som krävs för att förbättra vattenkvaliteten både i rollen som VA-producent och som granskande myndighet. Kommuner arbetar också för att förebygga problem med vattenbrist och sinande brunnar, vilket perioder av låga grundvattennivåer kan leda till.

Mål 7: Hållbar energi för alla

Alla ska ha tillgång till hållbar energi

Mål 7 handlar om att alla människor ska ha tillgång till, och råd med, pålitlig, hållbar och modern energi. Pålitliga energikällor är viktiga för att stora delar av samhället ska fungera. Valet av energiform påverkar i hög grad utsläppen av klimatpåverkande gaser till atmosfären.

Fem delmål är kopplade till mål 7. Att satsa på forskning och utveckling av ren energi, öka andelen förnybar energi globalt och fördubbla takten vad gäller energieffektivisering ingår i delmålen. Att bygga ut infrastruktur och uppdatera tekniken för att leverera moderna och förnybara energilösningar till alla, i synnerhet till de minst utvecklade länderna och små ö-nationer under utveckling är andra delar i det internationella arbetet.

Läs mer om Mål 7 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

2018 saknade 789 miljoner människor fortfarande tillgång till elektricitet. Nästan fyra av tio i världen saknar tillgång till ren energi när de lagar mat. Fler människor behöver få elektricitet från energikällor som inte orsakar utsläpp av växthusgaser.

80 procent av världens energiproduktion kommer från fossila bränslen och utsläppen av de globala koldioxidutsläppen ökade med 50 procent mellan 1990 och 2015. Satsningar på modern energi och energieffektivisering kan bidra till sociala, miljömässiga och ekonomiska fördelar i form av nya jobb, minskad klimatpåverkan, fattigdomsbekämpning och bättre hälsa.

Nationellt

Sverige har god tillgång till energi och har en relativt hög andel förnybar energi. Utmaningen är att klara av att ställa om framförallt transportsektorn till förnybar energi. Riksdagens målsättningar är att andelen förnybar energi ska vara 50 procent år 2020, ett mål som redan uppnåddes 2014. Då hade Sverige 53 procent förnybar energi. Ytterligare mål är att andelen förnybar energi inom transportsektorn ska vara 10 procent år 2020 och att energianvändningen ska vara 20 procent mer effektiv år 2020 jämfört med 2008. Riksdagen beslutade 2018 om målet att 100 procent av elproduktionen ska vara förnybar till 2040, och att energianvändningen ska vara 50 procent mer effektiv år 2030 jämfört med 2005.2

Kommunalt/regionalt

Kommuner och regioner är stora energianvändare men också stora energiproducenter. Som sådan kan man arbeta aktivt med att i upphandlingar ställa krav och i den egna produktion se till att följa utvecklingen och använda den senaste tekniken. En omställning av energisystemet pågår genom fortsatt utbyggnad av förnybar energi och utfasning av fossila bränslen inom både elproduktion och fjärrvärme. Energisystemen och elnäten står inför nya utmaningar med varierande energiproduktion från vind och sol och ny efterfrågan på el från transporter, datacentra, industri och samhällsbyggande.

Kommuner och regioner använder drygt 20 TWh energi, eller knappt fem procent av Sveriges energianvändning i sina verksamhetslokaler och allmännyttiga bostäder. Det finns en långsiktig positiv trend för energieffektivisering, samtidigt som mer kan göras i både befintliga och nya byggnader. Regionernas energianvändning redovisas i SKR:s Öppna jämförelser, medan den för kommuner följts upp mer sporadiskt. Den regionala och lokala kollektivtrafiken använder ytterligare 4 TWh, där drygt 91 procent var förnybar energi år 2019.

Mål 8: Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt

Alla ska ha ett arbete med goda villkor

Mål 8 handlar om att alla människor ska ha ett arbete med anständiga arbetsvillkor. Det handlar också om att främja inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt. Alla människor som arbetar behöver få en inkomst som går att leva på, som eliminerar fattigdom och främjar ekonomisk tillväxt i alla länder.

Mål 8 har 12 delmål knutna till sig. De omfattar allt från att utvecklingsländernas BNP bör ligga på över 7 procent per år, att tvångsarbete, modernt slaveri och människohandel ska avskaffas till att stärka politiken för en hållbar turism. För Sverige och andra utvecklade länders del är delmål 8.4 om att förbättra den globala resurseffektiviteten i konsumtion och produktion och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring en utmaning.

Läs mer om Mål 8 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Inom ramen för partnerskapet Global Deal med bland annat ILO och OECD sker särskilda satsningar på att stärka arbetsvillkoren globalt. Internationella överenskommelser som FN:s Global Compact kan följas av kommuner och regioner i samband med upphandlingar för att säkra hållbara arbetsvillkor också i andra länder.

I Sverige var i juli 2018 284 företag anslutna till Global Compact och dess tio principer.1 Att skapa kvalitativa jobb kommer att vara en utmaning för de flesta av världens länder framöver. FN beräknar att 470 miljoner arbeten behöver skapas fram till 2030 för att alla ska få sysselsättning.

Nationellt

I Sverige har vi sedan länge hög sysselsättning och globalt sett goda löner och arbetsvillkor. Andelen kvinnor som yrkesarbetar är högst i EU. Trots detta finns det utmaningar med otrygga anställningsförhållanden, brist på arbetskraft inom vissa sektorer, löneskillnader mellan kvinnor och män samt ohälsa kopplad till arbete.

Även målsättningarna kring att öka andelen unga i jobb och skapa sysselsättning för personer med funktionsnedsättningar är utmaningar för oss i Sverige.

Kommunalt/regionalt

Kommuner och regioner stödjer utvecklingen av arbetstillfällen för alla grupper, även de som står långt från arbetsmarknaden. Detta kan ske exempelvis i samverkan med Arbetsförmedlingen, näringslivet och den sociala ekonomin. Kommunerna ansvarar även för kommunal vuxenutbildning (komvux) som bidrar till att människor kan utbilda sig och hitta arbete.

Kommuner är också markägare, markförsäljare, planerare, tillståndsgivare och kontrollmyndighet inom många områden som berör flertalet företag. Genom att sköta sina uppdrag objektivt, rättssäkert och professionellt skapar man bästa förutsättningar för näringslivet att bedriva sin verksamhet och växa.

Mål 9: Hållbar industri, innovationer och infrastruktur

Mer hållbar och innovativ industri

Mål 9 handlar om att bygga motståndskraftig infrastruktur, främja hållbar och inkluderande industrialisering samt uppmuntra innovationer. Fungerande infrastruktur är grundläggande för att samhället ska fungera.

Genom investeringar i långsiktigt hållbara transportsystem, förnybar energi samt ökad tillgång till kunskap kan fler samhällen skapa positiv utveckling när det gäller hälsa, ekonomisk tillväxt samt tillgång till utbildning som kan lyfta människor ur fattigdom. Samtidigt behöver den industriella utvecklingen ta hänsyn till miljön. Resurseffektivisering, ny teknik och innovationer har stor betydelse för att framtidens industri ska vara hållbar.

Åtta delmål är knutna till mål 9 varav flera är kopplade till utvecklingsländernas behov av utbyggd infrastruktur och hållbar industrialisering.

Läs mer om Mål 9 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Industrialiseringen har under de senaste decennierna ökat i stora delar av Asien och delar av Afrika. En del av den industriella produktion som tidigare skedde i Europa har flyttat till andra världsdelar. Förflyttningen har inneburit möjligheter till minskad fattigdom och bättre livsförutsättningar för många människor, men också nya påfrestningar på miljön som resulterat i förgiftat dricksvatten, luftföroreningar, förorenade marker och problem med avfallshantering. I FN:s industrirapport från 2018 sägs att de nuvarande globala konsumtions- och produktionsmönstren sannolikt inte är hållbara.

Nationellt

Sverige har en väl utbyggd infrastruktur, och har länge verkat för hållbar industri. Vi har också ett innovationsfrämjande klimat. Sverige rankades 2018 som trea i Global innovation index 2 efter Schweiz och Nederländerna. Framåt bedöms utmaningarna vara kopplade till omställningsbehovet i Sverige och globalt från en linjär och fossilbaserad till en cirkulär och biobaserad ekonomi. Ytterligare utmaningar är att skapa en resurseffektiv industri samt motverka klimatförändringar och skapa en transportinfrastruktur i linje med ambitionen om en fossilfri transportsektor.

Kommunalt/regionalt

Kommuner och regioner är stora investerare i infrastruktur. System för vatten och avlopp och kollektivtrafik är några exempel. Genom upphandling kan utvecklingen styras mot innovation av exempelvis renare och smartare teknik. Genom rätt agerande kan utvecklingen styras mot en mer hållbar riktning.

Kommunernas ansvar för viss tillsyn av olika verksamheter kan också bidra till en hållbar utveckling av såväl näringsliv som offentligt finansierade verksamheter. Möjligheten till samverkan med universiteten i olika sammanhang innebär också att ny kunskap kan bidra till innovationer.

Mål 10: Minskad ojämlikhet

Öka jämlikheten i världen

Mål 10 handlar om att minska ojämlikheter mellan olika grupper i befolkningen, mellan samhällen och mellan länder. Trots framgångsrik fattigdomsbekämpning lever fortfarande många i världen i fattigdom. På vissa ställen ser vi även att ojämlikheter relaterade till kön, ålder, etnicitet, ekonomiska förutsättningar och social status ökar. Ojämlikhet skapar grogrund för konflikter, sjukdomar och miljöförstöring. För att samhällen ska kunna utvecklas rättvist och hållbart krävs en jämnare fördelning av makt och resurser.

Tio delmål är knutna till mål 10 och många av dem har starkt fokus på att utjämna skillnaderna mellan utvecklade och utvecklingsländer. Här kan Sverige bidra såväl nationellt genom utvecklingspolitiken och lokalt genom olika internationella partnerskap.

Läs mer om Mål 10 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

FN har arbetat med mänskliga rättigheter sedan 1948 och rättigheterna har preciserats i ett antal konventioner och deklarationer. Beroende på hur mätningar som jämför inkomster mellan och inom länder görs så visas olika resultat. Men tydligt är att det fortfarande existerar stora skillnader i inkomster och tillgång till resurser såväl inom som mellan världens länder. Globalt har inkomsterna ökat snabbast hos medelinkomsttagarna. Enligt en rapport från den brittiska organisationen Oxfam äger 1 procent av jordens befolkning nästan hälften av världens tillgångar. Ojämlikhet kan också mätas med olika mått. Medellivslängd, mödradödlighet, BNI/capita är tre av dem.

Nationellt

Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen, men är samtidigt det OECD-land där den ekonomiska ojämlikheten ökar allra mest. Ökande inkomstskillnader, bostads- och arbetsmarknadssegregation är två utmaningar. Att exempelvis hälsan är ojämlikt fördelad över befolkningen hänger till stor del samman med människors socioekonomiska förhållanden och sociala position. Den återstående medellivslängden vid trettio års ålder är nästan sex år kortare bland både kvinnor och män med kort utbildning jämfört med kvinnor och män med lång utbildning.
Det finns även ojämlikheter mellan grupper gällande faktorer som utbildning, boende och tillgång till arbete. Regeringsformen slår bland annat fast att det allmänna ska verka för delaktighet och jämlikhet och att barns rätt tas till vara. Sverige har fått återkommande internationell kritik för att samernas rättigheter inte respekteras.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna har genom sitt ansvar för skola, omsorg och socialt stöd goda möjligheter att motverka ojämlikhet mellan olika individer och grupper av både barn och vuxna. Fullföljande av grundläggande utbildning är en av flera viktiga faktorer för minskad ojämlikhet. Regionerna kan också inom bland annat vården och kollektivtrafiken motverka ojämlikheter vad gäller hälsa och transportmöjligheter.

Det kommunala utjämningssystemet är tänkt att ge likvärdiga förutsättningar för välfärd oavsett var i landet vi befinner oss. Trots detta finns det utmaningar i att erbjuda en likvärdig offentlig service i kommunerna och regionerna på grund av varierande befolkningssammansättning och andra förutsättningar. Bostads- och samhällsplanering samt kultur och fritidsaktiviteter är andra viktiga områden i arbetet för att motverka ojämlikhet.

Mål 11: Hållbara städer och samhällen

Alla ska få bo tryggt och hållbart

Mål 11 handlar om att göra städer och samhällen säkra, inkluderande och hållbara. Mål 11 har också en territoriell dimension och utgår från platsens unika förutsättningar. Hälften av världens befolkning bor i städer, en andel som sannolikt kommer att öka i framtiden. Att bo i städer kan innebära ökad tillgång till sjukvård, utbildning och jobb, men innebär också en påfrestning på miljön. 60-80 procent av alla utsläpp sker i städer. 2016 andades 91 procent av världens stadsinvånare luft som inte uppfyller Världshälsoorganisationen, WHO:s, kriterier för säker luftkvalitet.

Till mål 11 är tio delmål knutna som handlar om att skapa överkomliga bostäder åt alla, skapa hållbara transportsystem, skydda natur- och kulturarvet och minska antalet som dör av katastrofer. Delmålen handlar också om att minska städernas negativa miljöpåverkan, säkra tillgång till grönområden och stödja de minst utvecklade ländernas uppbyggnad av hållbara och motståndskraftiga byggnader gjorda av lokala material.

Läs mer om Mål 11 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Ojämlikhet är ett stort problem i många av världens städer. Segregering, utanförskap och sjukdomar är effekter av ojämlikheten. Trots att andelen människor som bor i slumområden har minskat från 28,4 procent till 24 procent av den globala befolkningen mellan år 2000 och 2018, så har antalet människor som bor i slumområden ökat från 807 miljoner till över 1 miljard människor. Sedan 1990 har även skadorna på bebyggelse i samband med naturkatastrofer ökat signifikant.

Nationellt

87 procent av Sveriges befolkning bor i tätorter. Utmaningar finns vad gäller bostadsbrist, ökad skuldsättning och bostadssegregation. Sverige har sedan länge omfattande lagstiftning och regelverk kring samhällsplanering och byggande. Under de senaste åren har bostadsbyggandet stigit kraftigt och nya stadsdelar och bostadsområden växer fram. En nationell stadsutvecklingsstrategi presenterades 2018 samtidigt som ett nationellt råd för hållbara städer inrättades. Städernas förmåga att stå emot, anpassa eller återhämta sig efter miljömässiga och sociala påfrestningar är en aktuell fråga. Ytterligare ett område som är en utmaning är städernas klimat- och miljöpåverkan.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna ansvarar för samhällsplaneringen och planerar för mark- och vattenanvändningen, bostadsförsörjningen samt delar av transportinfrastrukturen och den tekniska försörjningen. Regionerna har det regionala utvecklingsansvaret och planerar för kollektivtrafiken samt delar av transportinfrastrukturen.

I den lokala och regionala planeringen kopplas ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter samman till en långsiktigt hållbar helhet och avvägningar görs gentemot nationella mål och strategier. Kommunerna har också ett ansvar för att i samverkan med region och länsstyrelse ta fram riktlinjer för bostadsförsörjningen och ha mål för bostadsbyggande enligt lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Den byggda miljön har också stor betydelse för människors hälsa, trygghet och sociala sammanhållning.

Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion

Alla ska bidra till mer hållbar konsumtion

Mål 12 handlar om att säkerställa strukturer som bidrar till mer hållbar konsumtion och produktion. Under de kommande årtiondena förväntas medelklassen växa kraftigt globalt. Det är positivt för individen som kommer att få bättre levnadsstandard men det kommer också att innebära ökad konsumtion av resurser och produktion av varor och tjänster. Användandet av våra naturresurser är redan ohållbart och har negativ effekt på vår miljö och människors hälsa.

Elva delmål är kopplade till mål 12. Matsvinnet ska halveras, kemikaliernas negativa påverkan ska minska och vårt avfall ska både minska och återvinnas i högre utsträckning. Ineffektiva subventioner av fossila bränslen ska ses över.

Läs mer om Mål 12 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och de negativa effekterna av resursanvändning är en av de mest kritiska och komplexa utmaningarna som mänskligheten står inför. Det materiella fotavtrycket för utvecklingsländerna växte från fem till nio ton mellan 2000 och 2017. Främst är det användningen av ickemetalliska mineraler som har ökat, vilket tyder på en kraftig utbyggnad av infrastruktur och byggnader.

Länder som USA, Storbritannien, Australien och Japan hade 2015 materiella fotavtryck långt över 20 ton.1 De rikaste länderna konsumerar genomsnittligt tio gånger så mycket material som de fattigaste.2 EU-kommissionen beslutade 2015 om ett lagstiftningspaket för cirkulär ekonomi. Den minskade fattigdomen och ökande befolkningen har bidragit till ökande global produktion och konsumtion som också har inneburit ökade utsläpp av växthusgaser.

Nationellt

Mål 12 har av OECD identifierats som ett av de globala mål som Sverige har störst utmaningar att nå. Våra utsläpp av växthusgaser som beror på konsumtion är höga. Vi behöver också arbeta med att fasa ut farliga kemikalier. En samhällsnyttig, cirkulär och biobaserad ekonomi är ett av regeringens fokusområden i handlingsplanen för Agenda 2030. 3 2018 tillsattes en delegation för cirkulär ekonomi. Nya regler för producentansvaret vad gäller förpackningsinsamling och krav på att kommunerna ska erbjuda matavfallsinsamling har beslutats som ska göra det lättare för fler att återvinna mer.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna och regionerna är stora konsumenter och upphandlar varje år varor och tjänster för miljardbelopp. Genom att använda olika upphandlingsinstrument kan regioner och kommuner skapa innovationsdriven utveckling av såväl sina egna som sina leverantörers verksamheter i en hållbar riktning.

Kommunerna ansvarar också för stora delar av avfallshanteringen. I Sverige återvinner vi stora delar av avfallet. Att ta tillvara resurser i avfallet genom återvinning och att avgifta kretsloppet genom att samla in farligt avfall är avgörande för att nå de nationella miljökvalitetsmålen och ligger i linje med flera av målen i Agenda 2030, bland annat mål 12. Konsumentrådgivning och energi- och klimatrådgivning är andra tjänster som kommuner erbjuder invånarna.

Mål 13: Bekämpa klimatförändringarna

En planet för framtiden

Mål 13 handlar om att bekämpa klimatförändringarna. Effekterna av klimatförändringarna påverkar oss alla, men de som lever i fattigdom drabbas hårdast. Förändrat klimat orsakar bland mycket annat torka, vattenbrist, översvämningar, naturkatastrofer och kollapsade ekosystem. De innebär hot mot människors hälsa och säkerhet.

Till mål 13 finns fem delmål knutna. De handlar bland annat om att stärka motståndskraften mot klimatförändringarna, förbättra medvetenheten om människans kapacitet att begränsa klimatförändringarna och dess konsekvenser, samt fullfölja de internationella åtaganden som gjorts, till exempel Paris-avtalet, och främja de minst utvecklade ländernas förmåga till effektiv klimatrelaterad utveckling.

Läs mer om Mål 13 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Av de åtta millenniemålen som världen beslutade om år 2000 var målet om minskade koldioxidutsläpp ett av få mål som gick åt fel håll. I stället för att minska, ökade utsläppen av koldioxid mellan 1990 och 2015 med 50 procent. Medeltemperaturen på jorden har under samtliga år på 2000-talet legat högre än i stort sett samtliga år under 1900-talet. 2020 tillsammans med 2016 var de varmaste åren på jorden sedan mätningarna startade 1880.

Jordens medeltemperatur har ökat med 1,2 grader jämfört med förindustriell tid. Vi behöver våra samhällens motståndskraft mot och anpassningsförmåga till naturkatastrofer. Den Gröna Klimatfonden, Green Climate Fund, som bildades vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009, bidrar till klimatanpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländer.

Nationellt

Mål 13 tillhör ett av de globala mål där Sverige har stora utmaningar trots att Sveriges nationella utsläpp av växthusgaser har minskat med 26 procent jämfört med 1990. Men utsläppen av växthusgaser i andra länder på grund av svensk konsumtion har istället ökat sedan 1990. Utbyggnaden av koldioxidfri elproduktion och minskad deponering av avfall är två parametrar som bidragit till minskade utsläpp av växthusgaser i Sverige. Omställningen av uppvärmningen av våra bostäder från fossila bränslen till förnybara är en annan anledning till minskningarna.

Vår elproduktion bestod 2019 till 39 procent av vattenkraft, 39 procent kärnkraft, 12 procent vindkraft och övrig elproduktion från kraftvärmeverk.3 Under senare år har utsläppen från transporterna stått stilla trots ökade biobränslen på grund av fler transporter. Riksdagen beslutade 2017 om en klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk där Sverige år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna har ett ansvar vid planeringen att ta hänsyn till klimatrisker. Att klimatanpassa den fysiska planeringen innebär både att förebygga och minimera riskerna för naturolyckor. Kommuner arbetar med anpassning genom åtgärder i den fysiska miljön samt strategi- och ledningsarbete.
Kommuner och regioner har stora möjligheter och utmaningar att minska sin klimatpåverkan och anpassa sig till ett förändrat klimat. Arbetet för minskad klimatpåverkan i kommuner och regioner sker inom många områden. Det gäller exempelvis infrastrukturplanering och satsningar på kollektivtrafik, cykel, parkeringspolicy och trafikplanering. Att minska energianvändningen i byggnader sparar både pengar och miljö. Kommunernas och regionernas arbete ger stora resultat. Men det finns fortfarande ytterligare skäl att spara. Stora möjligheter finns också inom samhällsplanering och offentlig upphandling och i samspel med näringsliv och invånare.

Mål 14: Hav och marina resurser

Ett friskt hav

Mål 14 handlar om att bevara och använda världens hav, sjöar och marina resurser på ett hållbart sätt. Haven förser oss med ovärderliga naturresurser som används till bland annat mat, läkemedel och biobränslen. Haven absorberar en stor del av den koldioxid och den värme vi släpper ut. Överfiske, försurning, övergödning och föroreningar är stora problem. Därför krävs såväl lokala som globala ansträngningar för att haven och de marina resurserna ska användas på ett hållbart sätt. Det är viktigt att skydda marina områden och den biologiska mångfalden för att haven ska må bra.
Tio delmål är kopplade till mål 14. De handlar om att minska nedskräpning, förorening, försurning och övergödning, att skydda och förvalta marina ekosystem samt reglera fisket så att bestånden kan återställas. De innehåller också målsättningar att låta de småskaliga fiskarna få tillgång till marknader, öka kunskap och forskning kring havsteknik och marina frågor samt genomföra internationellt överenskomna åtgärder.

Läs mer om Mål 14 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Andelen hållbara fiskebestånd minskade från 90 procent 1974 till 65,8 procent 2017. Mätningar visar också att haven är 26 procent surare idag jämfört med förindustriell tid. Världens kustvatten fortsätter också att försämras på grund av föroreningar och övergödning. Om inget görs beräknas övergödningen öka inom 20 procent av de kustnära vattnen till 2050. Samtidigt har andelen skyddade marina områden mer än dubblerats mellan 2010 och 2018.

Stora mängder marint skräp av bland annat plast är utmaningar såväl globalt som i Sverige.

Nationellt

Mål 14 tillhör ett av de mål där Sverige har stora utmaningar. Östersjön är ett av världens mest nedsmutsade innanhav med döda bottnar, små fiskbestånd och kraftig övergödning. Överfiske, utsläpp av näringsämnen och industriutsläpp har sedan århundraden bidragit till nedbrytningen av den ekologiska balansen i Östersjön. Alltför hög exploatering av kustnära vatten och minskning av havsnära våtmarker har bidragit.

Det finns åtgärdsprogram inom havsmiljö- och vattenförvaltning 2 med åtgärder som kommuner och myndigheter behöver utföra för en bättre havsmiljö. 2015 lanserades en svensk maritim strategi med vision, inriktning och uppföljning för att skapa en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling i den marina zonen. Tre av de svenska miljökvalitetsmålen kan kopplas till det globala mål 14.

Kommunalt/regionalt

Att bevara och nyttja hav och marina resurser på ett hållbart sätt är frågor som kommuner och regioner arbetat länge med. Vattenrening är ett sådant exempel, där avloppsrening är en viktig del. Kommunerna har också tillsynsansvar när det gäller vattenkvalitet. Flera kommuner har arbetat fram kustzonsplaner för att skydda kust- och havsområden. Det finns kommuner som tillsammans med lokala aktörer anlägger våtmarker som renar vatten, jämnar ut flöden, ökar den biologiska mångfalden och på så sätt bidrar till att nå mål 14.

Mål 15: Ekosystem och biologisk mångfald

En rik och välmående natur

Mål 15 handlar om att genom hållbar markanvändning stoppa förlusten av den biologiska mångfalden och stärka ekosystemen. Ett långsiktigt bevarande och nyttjande av ekosystemen är såväl en svensk som global utmaning. Avvägningen mellan att bevara och stärka den biologiska mångfalden och dess ekosystemtjänster som vi är beroende av och tillåta uttag av naturresurser för världens växande ekonomier är intressekonflikter som måste hanteras.

Tolv delmål är kopplade till mål 15. De handlar bland annat om att bevara och återställa ekosystem, stoppa avskogningen, bekämpa ökenspridning, hejda förlusten av biologisk mångfald, stoppa tjuvjakt och illegal handel med skyddade växt- och djurarter och integrera den biologiska mångfaldens värden i samhälls- och ekonomisk planering. De slår också fast att det behövs ökade finansiella resurser för att klara detta.

Läs mer om Mål 15 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Andelen skogsareal i världen minskade från 31,9 procent 2000 till 31,2 procent 2020. Tillståndet för världens rödlistade arter har också försämrats alarmerande sedan 1993. Biodiversiteten bland exempelvis däggdjur, fåglar, koraller och amfibier har försämrats.

Några av de främsta orsakerna är ohållbart jordbruk, avskogning, illegal handel med växter och djur samt invasiva arter.

Nationellt

Mål 15 är en utmaning för Sverige. Minst fyra av de svenska miljökvalitetsmålen kan kopplas till det globala målet om ekosystem och biologisk mångfald. Enligt den fördjupade utvärdering som gjordes av Naturvårdsverket 2019 är det bara två av de svenska miljömålen som beräknas nås till 2020.
Några av utmaningarna för Sverige handlar om att samtidigt som bioekonomin stärks utveckla ett hållbart skogsbruk, minska förlusten av biologisk mångfald, hindra utbredningen av invasiva arter och öka restaureringen av våtmarker.3 69 procent av Sveriges yta består av skog4 och trots lagstiftning är det svenska skogsbruket inte tillräckligt hållbart för att klara av miljömålet levande skogar till 2020.

De två naturtyper som har sämst utveckling är jordbrukslandskapet och marina miljöer. Där finns störst antal hotade arter. Ett nationellt skogsprogram och strategi och etappmål för ekosystemtjänster och biologisk mångfald beslutades av regeringen under 2018.

Kommunalt/regionalt

Kommunerna kan besluta att ett mark- eller vattenområde kan bli naturreservat om det behövs för att bevara biologisk mångfald eller vårda och bevara värdefulla naturmiljöer. Kommuner och regioner är också stora markägare och kan i den rollen vidta åtgärder för att återställa våtmarker, stärka ekosystemtjänsterna och motverka minskningen av biologisk mångfald. Kommunerna kan också ta tillvara och integrera stadsgrönska och ekosystemtjänster i urbana miljöer vid planering, byggande och förvaltning i städer och tätorter.

Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen

Alla ska få leva ett liv i trygghet

Mål 16 syftar till att främja fredliga, inkluderande och rättvisa samhällen. Alla människor har rätt till frihet och möjlighet att påverka sina egna liv oberoende av etnicitet, kön, religion eller sexuell läggning. Alla människor har rätt att leva i fred och säkerhet utan rädsla för våld och förtryck. För att uppnå mål 16 behöver vi samhällen som arbetar för att minska våld och korruption och öka rättvisan. Det är omöjligt att uppnå hållbar utveckling utan fred.

Tolv delmål är kopplade till mål 16. De handlar bland annat om att minska våldet, särskilt mot barn, eliminera människohandel, främja rättsäkerheten, minska olagliga flöden av vapen och pengar och minska korruptionen. De slår också fast att alla senast 2030 har rätt till en juridisk identitet från födseln och att beslutsfattande på alla nivåer ska vara inkluderande, deltagandebaserat och representativt. Ordet demokrati nämns inte i Agenda 2030 eftersom det är ett begrepp som är globalt kontroversiellt.

Läs mer om Mål 16 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Väpnade konflikter pågår på flera håll i världen. Död, stort mänskligt lidande och omfattande migrationsströmmar är några av effekterna. Inom länder pågår också våld och tortyr. Våld i hemmet förekommer i alla världens länder och kvinnor och barn är de som råkar värst ut.

I drygt 80 länder, främst utvecklingsländer, utsätts nära åtta av tio barn mellan 1 och 14 år för någon form av fysiskt eller psykiskt våld. Ett av fem företag globalt vittnar om att de utsatts för korruptionsförsök, bara 73 procent av världens barn registreras vid födseln. Detta är några av de utmaningar som behöver lösas för att mål 16 ska uppnås.

Nationellt

Sverige är ett fredligt land med stark tilltro till rättssystemet, låg korruption och väl fungerande samhällsinstitutioner. Sveriges omfattande vapenexport utgör däremot en målkonflikt i den globala strävan efter fredliga samhällen.

Sverige har fått internationell kritik bland annat när det gäller vår behandling av nationella minoriteter och vår svaga lagstiftning när det gäller rasistiska organisationer.

Trots att Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga så misshandlas tusentals barn i Sverige varje år. Antalet brott i Sverige har legat på ungefär samma nivå mellan 2005 och 2015 men den upplevda otryggheten har ökat något under samma intervall.2

Kommunalt/regionalt

Det är främst kommunerna och regionerna som möter medborgarna i deras kontakt med samhället. Att kommunernas verksamheter fungerar rättssäkert och motverkar korruption bidrar till att behålla en tilltro till samhällets institutioner.

Demokrati och medborgarnas delaktighet är fundament i den kommunala och regionala strukturen.

Mål 17: Genomförande och partnerskap

Alla ska samlas för en hållbar värld

Mål 17 handlar bland annat om att mobilisera och omfördela resursfördelningen mellan världens rikaste och världens fattigaste länder. Målet slår fast att de utvecklade länderna ska genomföra sina åtaganden vad gäller utvecklingsbistånd. Målet handlar också om att främja överföring och spridning av miljövänlig teknik till utvecklingsländerna och bistå dem i kapacitetsuppbyggnad för att kunna nå alla målen i Agenda 2030 samt fördubbla de minst utvecklade ländernas export till 2030. För att uppnå mål 17 krävs partnerskap mellan regeringar, den privata sektorn och civilsamhället.

Läs mer om Mål 17 och tillhörande delmålLänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Länk till annan webbplats.

Globalt

Mål 17 vill stärka det globala partnerskapet på alla nivåer och mellan alla aktörer för att nå målen och delmålen i Agenda 2030. 2017 låg den genomsnittliga nivån på utvecklingsbiståndet från de utvecklade länderna på 0,31 procent av BNI samtidigt som remitteringarna, det vill säga de pengar som skickas till utvecklingsländer från personer bosatta i rikare länder, var tre gånger så höga som biståndet. Utvecklingsländernas andel av världshandeln har legat på ungefär samma nivå de senaste tio åren; strax över en procent. Behovet av stöd och finansiering för att bygga upp statistik hos utvecklingsländerna var också betydligt högre än de resurser som fanns att tillgå 2015 och 2017.

Nationellt

Sverige är ett av få länder där över 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, BNI avsätts till utvecklingsbistånd. 2019 avsattes 1 procent av BNI. Vi har en lång tradition av nationell och internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle. Hoten mot civilsamhället i stora delar av världen är ett område som Sverige prioriterar att motverka. Den svenska politiken för global utveckling är viktig för Sveriges internationella genomförande av Agenda 2030. Utmaningar som har identifierats för Sveriges del vad gäller mål 17 är att kostnaderna för remitteringar är relativt höga och att vi har ingått handelsavtal som riskerar att särskilt gynna de utvecklade länderna. Nationellt sker samverkan sedan länge såväl mellan offentlig och privat sektor som mellan offentlig sektor och civilsamhället.

Kommunalt/regionalt

Kommuner och regioner samverkar trots sin rätt till självbestämmande ofta både sinsemellan men också med näringslivet, akademin, civilsamhället och medborgarna. Krav på samverkan med olika grupper finns också inbyggd i viss lagstiftning. Att betona här är också vikten av flernivåstyre, det vill säga att lokal, regional, nationell och internationell nivå samspelar i förverkligandet av politiken. Kommuner och regioner bidrar till måluppfyllelse av Globala målen hemmavid, men också i andra länder genom att de upphandlar varor som är producerade utomlands. Genom att genomföra medvetna upphandlingar kan kommuner och regioner bidra positivt till agendan även utanför landets gränser. Kommuner, och regioner kan också direkt bidra till måluppfyllelse globalt genom biståndsfinansierade kommunala partnerskap. För att klara av välfärdsuppdraget är kommuner och regioner beroende av bred samverkan.