Program för ekologisk hållbarhet

Miljöprogrammet ska, utifrån ett hållbarhetsperspektiv, stärka det ekologiska kapitalet i den geografiska kommunen till år 2040 för att fortsatt skapa förutsättningar för en positiv utveckling. Programmet riktas, i enlighet med det nationella miljöarbetet, mot den samhällsomställning som krävs för att vi ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta till kommande generationer. Hela samhället behöver öka takten i miljöarbetet om vi ska nå målen, eftersom utvecklingen i många avseenden går åt fel håll och dagens levnadsvanor sätter press på naturtillgångarna.

Som en del av Saepmie och som samisk förvaltningskommun ska kommunen ta särskild hänsyn till och inspireras av det samiska perspektivet. Samiska värderingar och samisk traditionell kunskap ska tillvaratas och ses som en tillgång för att uppnå flera miljömål. Den samiska kulturen har ett starkt samband med den traditionella marken och möjligheten att bruka denna behöver därför säkras. Den naturbetesbaserade renskötseln, som utgör en stor näring i kommunen, bidrar tydligt till hållbar tillväxt, biologisk mångfald, skydd av naturen och klimatsmarta livsmedel. För ett helhetsperspektiv behöver kommunen koncentrera sitt arbete på de synergier som finns mellan miljö-, folkhälso- och tillväxtmål i de värden och upplevelser som naturen runt oss erbjuder.

Genom programmet vill vi öka medvetenheten om miljöfrågorna och deras komplexitet, samtidigt som vi tydliggör behoven och gör det lättare att fatta välgrundade beslut på alla nivåer i samhället. Programmet skapar ett brett underlag för avvägningar inför politiska beslut.

Programmets uppbyggnad

Bergs kommuns miljöprogram baseras på Sveriges miljömål, som är det nationella genomförandet av den miljömässiga dimensionen av de globala hållbarhetsmålen. Det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Sveriges miljömål består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål samt ett antal etappmål inom områdena avfall, biologisk mångfald, farliga ämnen, hållbar stadsutveckling, luftföroreningar och klimat. Dessa bildar tillsammans miljömålssystemet.

Miljömålen med sina preciseringar beskriver vad som är en god miljö i Sverige. De är utgångspunkten för olika styrmedel och för hela samhällets arbete med miljöfrågor. För att visa hur miljöarbetet går och vad som måste göras finns indikatorer och etappmål som beskriver vad som behöver hända och när.

Bergs kommun har i miljöprogrammet valt att slå ihop de sexton miljökvalitetsmålen till sex olika målområden och dessutom lagt till två målområden från de globala målen. Programmet är även starkt influerat av Sametingets livsmiljöprogram ”Jielemen birje”.

Eftersom varje geografiskt område har specifika förutsättningar som är starkt förknippat med arv, miljö, kultur och struktur så innehåller varje målområde ett antal fokusområden som tagits fram genom medborgardialog för att skapa en tydlig lokal förankring som bygger på våra egna styrkor och förutsättningar.

En cirkulär ekonomi är ett verktyg för att minska samhällets resursanvändning och den miljöpåverkan som följer av denna. Cirkulär ekonomi kan beskrivas utifrån en biologisk och en teknisk materialcykel (se bilden nedan). Genom ett mer resurseffektivt nyttjande av materialen i respektive cykel kan livslängden och värdet öka, samtidigt som uttaget av ny råvara och deponeringen av avfall minskar. Cirkulära kretslopp försöker efterlikna naturens kretslopp för att säkerställa materialtillgången med mycket lägre belastning på jordens ekosystem jämfört med den linjära ekonomiska modellen som kontinuerligt måste ersättas med nya råvaror.

Cirkulära principer:

• Designa bort avfall och föroreningar. Avfall och föroreningar är till stor del ett resultat av vårt sätt att utforma och designa saker. Nya material och tekniker behöver därför nyttjas för att motverka detta.
• Håll produkter och material i användning. Vi behöver använda saker och inte använda upp dem, eftersom vi inte kan fortsätta att slösa bort resurser. Material behöver också kunna återföras till kretsloppet.
• Regenerera naturliga system. Förutom att minimera skador måste vi också sträva efter att aktivt förbättra miljön genom att återföra värdefulla näringsämnen till jorden och ekosystem.

Den biologiska materialcykeln: I den biologiska materialcykeln cirkulerar mat och biobaserade material som är lämpliga att återgå till naturen efter användning i samhället. Efter biologisk nedbrytning genom kompostering eller rötning, varvid biogas kan utvinnas, kvarstår näring. Genom naturens egna processer bidrar näringen till att återbilda förnybara resurser, som sen kan bli till nya material, som blir näring för nya resurser och så vidare. En förutsättning för att materialet ska kunna cirkulera i denna cykel är att det inte innehåller några oönskade ämnen och att det kan brytas ned.

Den tekniska materialcykeln: I den tekniska materialcykeln cirkulerar produkter, komponenter och material som är producerade och designade för att cirkulera med sådan kvalitet och säkerhet att de kan återanvändas, enkelt repareras, renoveras, moderniseras eller materialåtervinnas. I den tekniska cykeln cirkulerar material av såväl biologiskt som icke-biologiskt ursprung. Biologiskt material kan först cirkulera i den tekniska materialcykeln för att sen, när det inte längre går att upprätthålla värdet på materialet, återföras till naturen i den biologiska materialcykeln. I den tekniska materialcykeln kan produkterna hanteras genom uthyrning, leasing eller retursystem för återanvändning för att förlänga livslängden och öka användningen av varje produkt, vilket minskar behovet av att tillverka nya produkter. Att främja innovation och nya affärsmodeller längs hela det cirkulära flödet är en viktig del för att lyckas med denna utveckling.

Ekosystemen

Alla levande varelser och den livsmiljö som finns inom ett visst område bildar tillsammans ekosystem där alla delar jobbar tillsammans i balans. De påverkar varandras livsmiljöer och betingelser, vilket kan beskrivas i näringsvävar. Hela biosfären (massan av alla levande organismer inom litosfären, hydrosfären och atmosfären) går att betrakta som ett ekosystem likaväl som en skog eller en liten damm.

Ekosystemen är känsliga och det mänskliga samhällets stora påverkan på naturen under de senaste hundra åren – med bland annat avverkning, överfiske, förlust av biologisk mångfald och föroreningar – har påverkat ekosystemen negativt. Det här gör att många ekosystem idag är hotade. Vårt samhälle och vår egen kropp är helt beroende av att det finns fungerande ekosystem runt om oss. Därför är det viktigt att vi inte bara slutar skada ekosystemen utan också återställer och stärker dem.

De faktorer som påverkar ekosystemen är av två huvudsakliga slag, biotiska (levande) och abiotiska (icke-levande). De biotiska faktorerna innebär exempelvis olika arters förhållande till varandra och hur detta påverkar förutsättningarna för de olika arternas bestånd. Övergripande abiotiska faktorer som påverkar ett ekosystem är geologin och klimatet.

Levande beståndsdelar (Biotiska): Ekosystemets levande delar är uppbyggda i tre nivåer, ett samhälle vari det finns flera populationer av olika sorters växt- och djurarter där varje art är en individ. Producenter: De gröna växterna har en nyckelroll i ekosystem eftersom de genom fotosyntesen binder energin från solen till kemisk energi. Växterna använder sig även av den abiotiska delen av ekosystemet genom att ta upp näringsämnen ur marken. Med hjälp av näringsämnena och solenergin bygger växterna upp ämnen som protein och fett som djur och svampar sedan kan ta del av. Konsumenter: Konsumenterna producerar inte sin egen mat utan livnär sig på energi som bundits i andra organismer såsom växter eller andra djur. Alla djur i ekosystemet är konsumenter. Några olika typer av konsumenter är växtätare, allätare och köttätare. Nedbrytare: En nedbrytare är en organism som livnär sig på döda växter och djur. Bakterier, småkryp och svampar är viktiga nedbrytare som är nödvändiga för att ekosystemet ska fungera.

Icke-levande beståndsdelar (Abiotiska): Icke-levande faktorer som påverkar naturen är bland annat jordens pH-värde, mängden närsalter i jorden, temperatur, nederbörd, vind och solljus. De två förstnämnda är kemiska faktorer medan de sistnämnda är fysikaliska. Andra abiotiska faktorer är till exempelvis nedbränning av en skog eller asfaltering av ett fält. I sjösystem kan exempelvis temperatur vara en abiotisk faktor eftersom det är en icke-levande faktor men ändå har grundlig påverkan på naturen.

Ekosystemtjänster

Begreppet ekosystemtjänster beskriver ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välfärd och välbefinnande, vilket är en avgörande faktor i samhällsutvecklingen.

Det representerar ett försök att beskriva ekosystemen ur människans perspektiv och tydliggör vårt beroende av naturen och den biologiska mångfalden, som är en grundförutsättning för att ekosystemen ska generera ekosystemtjänster. Det är tydligt att naturens ekosystemtjänster är grundläggande för människans välfärd och välbefinnande, och att det i samhällsutvecklingen behövs större fokus på betydelsen och värdet av olika ekosystemtjänster.

Vissa ekosystemtjänster är mer synliga än andra, som råvaror vi använder till material och mat. Andra är indirekta och svårare att värdera. Det pågår ett omfattande arbete med att utveckla metoder för att uttrycka värdet av ekosystemtjänster, som stöd för att kunna synliggöra och tydliggöra värdet av ekosystemtjänster i avvägningar mellan olika intressen. Hur man än räknar är ekosystemtjänsterna som naturen ger oss ovärderliga. Därför är det viktigt att vi tar hand om ekosystemen så att de finns kvar även i framtiden eftersom vi behöver dessa tjänster för vår existens.

Man brukar dela upp ekosystemtjänsterna i fyra olika typer, som vi har nytta av på olika sätt: försörjande, reglerande, kulturella och stödjande tjänster. Naturvårdsverket har kartlagt Sveriges samtliga ekosystemtjänster, varav Boverket har identifierat 22 stycken som bör tas hänsyn till i samhällsplaneringen.

Koppling till de globala målen

Programmet för ekologisk hållbarhet utgör kommunens långsiktiga inriktning för att omsätta Agenda 2030 i det lokala miljö- och hållbarhetsarbetet. Genom att värna naturresurser, minska klimatpåverkan och främja ett hållbart nyttjande av mark, vatten och energi bidrar programmet till en ekologiskt hållbar utveckling för dagens och framtidens generationer. Programmets målområden har en tydlig koppling till flera av de globala målen och omsätter internationella ambitioner till konkreta prioriteringar i Bergs kommun.

Programmet bidrar till Mål 2 – Ingen hunger genom att skapa förutsättningar för ett hållbart brukande av mark och naturresurser samt genom att värna den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som är grunden för en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.

Genom ett långsiktigt arbete för att skydda och utveckla kommunens sjöar, vattendrag och grundvattenresurser bidrar programmet till Mål 6 – Rent vatten och sanitet för alla. En god vattenkvalitet är avgörande för människors hälsa, biologisk mångfald och ett hållbart samhällsbyggande.

Programmet stödjer Mål 7 – Hållbar energi för alla genom att främja energieffektivisering, ökad användning av förnybar energi och en hållbar energiförsörjning som minskar klimatpåverkan och stärker kommunens långsiktiga utveckling.

Kommunens arbete med att minska utsläppen av växthusgaser, stärka klimatanpassningen och öka samhällets motståndskraft mot ett förändrat klimat bidrar direkt till Mål 13 – Bekämpa klimatförändringarna.

Även Mål 14 – Hav och marina resurser berörs genom kommunens arbete med att minska påverkan på sjöar och vattendrag som ingår i Östersjöns avrinningsområde. Genom att värna vattenmiljöer och minska tillförseln av föroreningar och näringsämnen bidrar kommunen till friskare vatten även utanför den egna geografiska gränsen.

Programmets arbete med att bevara och utveckla naturmiljöer, stärka den biologiska mångfalden och säkerställa ett hållbart nyttjande av skogar, våtmarker och andra ekosystem bidrar till Mål 15 – Ekosystem och biologisk mångfald. Levande ekosystem är en grundförutsättning för både klimatet, människors välbefinnande och en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Tillsammans visar dessa mål hur kommunens arbete för ekologisk hållbarhet bidrar till genomförandet av Agenda 2030. Programmet utgår från lokala förutsättningar och prioriteringar, samtidigt som det stödjer de nationella och globala ambitionerna för en hållbar utveckling.

Koppling till BRP+

Programmet för ekologisk hållbarhet utgår från BRP+, ett ramverk som kompletterar traditionella ekonomiska mått genom att synliggöra de naturvärden och ekosystem som långsiktigt skapar förutsättningar för människors livskvalitet och samhällets utveckling. Genom BRP+ tydliggörs att naturkapitalet är en grundläggande resurs som behöver bevaras, utvecklas och användas på ett hållbart sätt för att skapa värde även för kommande generationer.

Programmet har en tydlig koppling till BRP+ genom att dess målområden bidrar till att stärka och bevara kommunens naturkapital. Ett långsiktigt hållbart nyttjande av mark, vatten, skogar och andra naturresurser skapar förutsättningar för biologisk mångfald, fungerande ekosystem och de ekosystemtjänster som människor och samhälle är beroende av.

Genom att minska utsläpp, begränsa spridningen av miljö- och hälsofarliga ämnen samt förebygga negativ påverkan på luft, mark och vatten bidrar programmet till att minska belastningen på naturkapitalet. Samtidigt stärks förutsättningarna för en god livsmiljö och en hållbar användning av naturresurserna.

Programmet bidrar även till att utveckla de miljöaspekter av livskvalitet som lyfts fram i BRP+. En god miljökvalitet, tillgång till rena vatten, frisk luft, naturmiljöer och ekosystem med hög biologisk mångfald skapar förutsättningar för hälsa, rekreation och ett attraktivt samhälle för invånare och besökare.

Genom att använda BRP+ som ett komplement i analys och uppföljning kan kommunen synliggöra hur investeringar i ekologisk hållbarhet stärker naturkapitalet och bidrar till långsiktig samhällsutveckling. Ramverket ger därmed ett bredare beslutsunderlag än traditionella ekonomiska mått och tydliggör värdet av att bevara de naturresurser som framtida generationer är beroende av.